Första steget vid en punkt där du aldrig skulle gå

Lustigt hur mycket av allt som verkligen är roligt i livet grundar sig i att man hade fel i något. Eller att det dök upp någon eller något man inte planerat, att man svängde fel någonstans; att saker och ting gick åt fanderns – fast, tycks det i efterhand, på ett förunderligt kreativt sätt. Jag har vetat i många år att jag aldrig frivilligt skulle sätta foten på ett högstadie igen. Framförallt, och detta vill jag göra särskilt klart, att jobba på ett högstadie kommer inte på fråga. Blotta tanken.

Så, som en start på något jag skulle vilja göra här tänkte jag det kunde vara kul att ta avstamp i att jag hoppade in som vikarie för fyra olika årskurs 8-klasser förra veckan. De hörde av sig från en grundskola i stan och undrade om någon av studenterna vid det lilla campuset intill Institutet för Rymdfysik kunde tänka sig att täcka upp för några lektioner. Jag skulle kunna göra mig till och säga lite mystiskt att jag inte vad det var som gjorde att jag kunde tänka mig det. Men det är faktiskt inget konstigt med det. Jag älskar matte, fysik – ja till och med kemi och humaniora. Så länge ingen försöker får mig att skriva på randigt papper, förstås. Och det enda jag hittils har funnit som är lika roligt som att studera det och jobba med det, är att undervisa i det. Tro’t eller ej, men att konfronteras med en uppsättning högstadieklasser var om något en bekräftelse på det. Så fel hade jag och lustigt nog dök det upp vid en tidpunkt jag inte skulle ha kunnat tajma bättre med noggran planering, triangulering och ett stoppur. Jag håller korten nära bröstet ännu en liten tid, men jag tänkte det kunde vara kul att slänga ut en enkel tjuvtitt. Man har, när allt kommer omkring, inte roligare än man gör sig.

 

 


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *