Det var en gång en professor

Det var en gång en professor i astronomi. Redan i unga år uttryckte han ständigt ett intresse för stjärnor, solar och galaxer, ja allt som finns i det vi kallar himlen. Så när tiden kom, tog han in på Lunds universitet och utbildade sig till astronom. Många långa nätter ägnade han sedan åt att titta i teleskop på ting lång borta och många dagar ägnade han åt att bringa ordning i det han sett under nätterna. Med åren blev det en stor samling och många bokstäver och siffror blev placerade på himlen av honom. Asteroid XM-47, pulsar ZZ-1, supernova 08A.

Men, tiden gick och man blir inte yngre. Bilderna i teleskopen tycktes honom allt mer suddiga och de var inte längre lika fulla av nya fantastiska ting att upptäcka. Så till slut skakade han hand med sina yngre kollegor, för vilka himlarna ännu var klara och teleskopens bilder ännu fyllda av nya platser att utforska, och lämnade sin observatorievärld där han levt så länge. Han styrde då stegen åter till sin ungdoms lärosäte, Lunds universitet, för att se om kunskapen han insamlat fortfarande kunde vara någon till glädje.

På universitetet blev man glad över hans förfrågan, ty astronomens namn var välkänt och uppskattat och alla var hedrade över att han ville spendera tid i salarna där han själv en gång skrivit tentor. Snart var han installerad framför svarta tavlan och hans första klass av ivriga förstaårsstudenter kom introppande. Som han var en pedagogiskt lagd man inledde han sin första lektion med en fråga:

”Roterar solen kring Jorden eller Jorden kring solen?”

Alla studenterna skrattade gott och man konstaterade, att det visste ju alla. Och undervisningen fortsatte i samma glada anda och den gamle astronomen njöt av att på sin ålders höst få bidra till någon annans vår.

Och tiden gick som tiden gör, nya studenter blev äldre studenter, äldre studenter tog examen och nya studenter trädde in i universitetets korridorer och salar, alltmedan den gamle astronomen fick rykte om sig om att vara en klok och underfundig föreläsare som alla ville lyssna till. Varje första lektion inledde han dock på samma sätt, med samma fråga:

”Roterar solen kring Jorden eller Jorden kring solen?”

Och skratten var lika goda i varje årskull.

Men då några år gått och det var tid för ännu en ny grupp kände astronomen att han ville driva sitt välkända skämt en liten aning längre. Så då han frågat om det grundläggande förhållandet i solsystemet, och eleverna skrattat gott, så ställde han frågan en gång till och sa, att nu ville han ha ett ordentligt svar. Då ingen svarade så framhärdade han på nytt genom fnisset att nog kunde väl någon svara på hans fråga. Men ännu svarade ingen. Han såg ut över sin klass och den såg tillbaka på honom. Sedan började den alltmer se åt andra håll. Till slut sa han:

”Jorden roterar kring solen” och höll därefter sin planerade föreläsning.

Sedan gick han hem. På kvällen skrev han ett brev till chefen för Lunds universitet och förklarade att han ville pensionera sig. Sedan levde han några år till och sedan dog han.

Det finns någon sorts sensmoral i den här historien, men den har jag glömt.


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *