Skriftlig huvudräkning eller något annat

Sedan i höstas arbetar jag dels som projektledare för Mattecentrum i Luleå, dels som mentor på Luleå tekniska universitet. Inbegripit förberedelsetid har det inneburit att jag sedan september ägnat ett par timmar om dagen, fem till sju dagar i veckan, åt att försöka lösa andras problem i pluggandet. Det är en priviligerad position, eftersom jag har ett absolut minimum av administration, byråkrati och politik mellan mig och det eleven/studenten faktiskt vill fråga om. Det är också en något utsatt position; kärnan i jobbet är helt enkelt att svara på direkta frågor utan utrymme för bullshit. Men, det är som jag lärde mig den hårda vägen i Klippiga bergen för många år sedan: Man lär inte känna ett berg genom att läsa kartor, guider och info-skyltar. Här är något jag lärt mig sedan september och som jag önskar att jag kunde springa fram till varenda elev och student i världen och berätta:

Det händer så ofta att problemet en elev har i matte eller fysik inte är kapitlet de pluggar, utan någon grundläggande räkning. Inlärningen av avancerad mekanik tvärnitar inför grundläggande geometri, procenträkning snubblar på räkning med decimaltal och bråktal, matrismetoder för lösning av system av differentialekvationer får på nöten av logaritmlagarna, lösning av andragradsekvationer verkar jättesvårt när det enda problemet EGENTLIGEN är helt basic aritmetik. Och här kommer nu det som får mig att verkligen känna mig bekymmrad. Jag ser så ofta att eleven blandar ihop räkneproblemet med inlärningssvårigheter eller det aktuella kapitlets svårighetsgrad. Folk tror att de är för dumma för matte, när det som fattas inte är IQ utan någon timmes extra hårddrillning i mellanstadie-räkning. Och det är inget fel med det. Jag kan på stående fot besvara säkert väl mer än 90% av alla frågor som kan dyka upp i första årets matte och fysik för civilingenjörer, enligt principen om att mirakel utförs omgående, underverk tar något längre tid. Är jag jätteintelligent? Hör jag till en av de där beryktade överbegåvade? NEJ! Så i satans helvete att jag gör! Jag har bara tummat mig igenom Adams och Young&Freedman en jäkla massa gånger! Jag har hela litteraturen för gymnasiets fysik, matte och kemi på hyllan här bakom mig och de håller sakta på att trilla i småbitar av alla gånger jag arbetat igenom dem sedan jag började på universitetet. Det är allt. Det är hela hemligheten. Jag löser ofta andra ordningens icke-homogena linjära differentialekvationer med pur huvudräkning av den enkla anledningen att jag gjort det på papper säkert mer än tusen gånger.

Så jag tror att allt jag vill ha sagt är detta. Om du sitter och känner att du är för dum för matten du pluggar nu. Kan du inte lova mig att du tar och backar några steg, testar att börja om från en lite lägre nivå, innan du ger upp? Det börjar faktiskt göra mig ganska ont att se människor tro sig vara dummare än vad de faktiskt är.


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *